onsdag 8 maj 2013

Fasaden är bruten, nu ska sanningen fram!

Fasaden är bruten, nu ska sanningen fram! 
Jag hänger på Mia Skäringers artikel i Expressen, om Lyckofasaden.

Jag är sedan många år tillbaka trött på att anpassa mig efter någon annans krav och förväntningar på mig och hur jag ska göra, vara och se ut. Jag klarar inte av att hålla upp den här fasaden och att leva efter någon annans premisser.

Visst, jag ska inte bara skylla på andras krav på mig, för man kan säga ifrån!
Jag har också skapat egna krav på mig. Inget annat än perfekt är gott nog, när det handlar om mig själv och mina egna prestationer. Jag ska ha mest städat, laga den godaste maten, vara mest tränad, smalast, ha de mest uppfostrade barnen osv.
Men perfekt är faktiskt tråkigt och jag är trött på att vara och framför allt att ha tråkigt.

När jag  var mindre tog jag ansvar för sådant inget litet barn ska behöva ta ansvar för. I min ungdom umgicks jag förvisso med människor som sällan tog bra beslut, men jag höll mig alltid utanför. 

Jag har i princip arbetat varenda helg sedan jag var 15år. Jag har aldrig hamnat i bråk, aldrig misskött ett jobb eller skolan, jag har knappt kört för fort någon gång. Jag har druckit för mycket 3 gånger i mitt liv.

Jag slutade arbeta som Hotellreceptionist, bartender och servitris bara för att min omgivning inte tyckte det var fint nog, trots att jag trivdes som fisken i vattnet med serviceyrket.
Jag läste 3,5år på Universitetet bara för att någon sa att jag borde läsa vidare. 
Under studietiden som var på 100% jobbade jag mellan 35-80% också, för det heter ju "Man ska tjäna lite egna pengar". 
Som om inte 135- 180% arbete/studier och tre små barn var tillräckligt så renoverade vi hus också, på landet.

........På Landet!? Jag vill inte bo på landet, jag är mörkrädd, totalt ointresserad av allt vad trädgårdsarbete innebär och dessutom djävulskt pollenallergisk.
Så nu sitter jag här, med ett jobb som är givande men inte känns helt rätt, i ett hus på landet jag inte trivs i, bara för att göra andra glada.

 Har jag inte varit duktig nog nu?!


Jag skulle nästan helt utan att tveka kunna gå från hus och hem för att starta om på nytt.
Denna fasad tar alldeles för mycket glädje, tid och energi. 

Jag vill ha upplevelser, skapa minnen och stunder att njuta av. Inte ett fint hus och fina saker, de betyder ingenting egentligen.
Vem vill sitta på pensionatet i dyraste Chesterfield fåtöljen med Henri Lloyd skor på fötterna man knappt kan stå på, med inget annat än minnen av hårt arbete och dyra amorteringar.
NOT ME!!

Det absolut bästa, tycker jag (Ja, förutom mys med barnen och andra saker jag inte ens ska behöva skriva om för att det är så självklart) är när man står fullt upptagen med vardagliga sysslor som t.ex att laga mat eller handlar och helt plötsligt tänker tillbaka på någonting roligt och måste anstränga sig för att inte brista ut i gapskratt.
:o)
Jag vill ha fler sådana minnen, och tänker skapa mig det.

Nu tänker jag göra det JAG blir glad av. Den som tycker att jag duger ändå och vill, får hänga på!

5 kommentarer:

  1. Strålande Sunnie, jag tycker du gör helt rätt!
    Blir så glad för din skull och din självinsikt!
    Bra jobbat! Jag håller på dig och din lycka!!
    / Erika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack Erika! Ja vi behöver nog lite oftare stanna upp och tänka om. "Vad kommer att gör oss lycklig?" Inte alltid tänka på vad man borde göra. Vi måste självklart ta ansvar, men vi behöver nog prioritera om lite. Vad är egentligen viktigast?! :o)

      Radera
  2. Det är bra, bli lite mer som mig som skiter i de mesta!! :D

    /Direktörn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, ja fast du skiter inte alls i det mesta, du tar ansvar för det som är viktigt och skiter i det som är oviktigt.
      Du är bäst helt enkelt!

      Radera
    2. Du är lika bäst som mig isf, och den snyggaste tjejen jag vet! (Sen gäller det ju prioritering när man ska skita i saker, de har du alldeles rätt i! )♥♥

      /Direktörn

      Radera